Att sakna någon....

Ja alla saknar vi väl någon nån gång... på ett eller annat sätt... den saknad jag känner nu är inget jag vill önska min värsta fiende... jag försöker att andas... leva i nuet... men så fort tystnaden sänker sej så kommer alla tankar och ångest... jag känner ett kraftigt tryck över brösten och jag vill bara gråta...

Gråta gör jag och har gjort den senaste veckan... varje vaken sekund så känner jag en så kraftig oro att jag bara skakar...

Jag försöker att överleva dagen.. å lever på hoppet...  men jag känner att jag orkar inte hur mkt som helst heller... men jag kämpar för barnen...

Kan inte skriva mer nu för tårarna kommer och jag vill vara stark för barnen...

Snälla gode gud om du finns så låt denna onda mardröm ta slut... NU!!!!!!!

RSS 2.0